Nej, jag kan inte ens föreställa mig...

En tisdagsmorgon i november förra året tog vi taxi-minibussen till en kyrka som vi inte tidigare besökt. Den låg på en bakgata längs en av Kampalas sluttande grusvägar. Eftersom det var regnperiod såg området, om möjligt, än mer skräpigt ut. När minibussen inte kunde ta sig längre, fortsatte vi till fots. Nedtryckt i leran låg allt ifrån gamla pet-flaskor till skosulor, tegel och... ja, skräp helt enkelt. Skönt att både vi och våra barn hade skor på fötterna. Solen tittade fram mellan molnen och värmde genast upp oss på ett sätt som man bara kan uppleva nära ekvatorn. Så kom vi fram till kyrkan. Ett plåtskjul. Ett ganska stort plåtskjul. Ute var det ljust, inne var det mörkt. Inga fönster. Allas skor stod innanför dörren och besökarna hade slagit sig ner på de presenningar och mattor som låg utlagda och täckte hela golvet. Längs väggar och tak hängde stora, färgglada tyger, som sytts ihop så att man inte kunde se plåten. Hettan var tryckande. Vi hälsade och tog i hand med de som bjudit in oss, innan vi slog oss ner på de plaststolar som gästerna förärats med. Mammor och små barn. Var det så att nästan alla som kommit till kyrkan idag var mammor med sina små barn? Jo, så var det. Lovsången drog igång. Trummorna smattrade. Dansen var intensiv. Bönerna innerliga. Alla böjde knä på presenningarna. Bad och grät och utgöt sina hjärtan inför Gud. Hoppets Gud. Men var är alla männen? tänkte jag. Är det sport på TV? Landskamp i fotboll kanske? Just innan Markus skulle gå fram och predika kom församlingens pastor bort till oss och viskade något i hans öra. "De flesta i församlingen är flyktingar från Kongo. Männen finns inte längre. Gissningsvis 80-90 % av alla kvinnor i rummet har blivit våldtagna. Flera av barnen här har säkert blivit till på så sätt. Bara så du vet", sa pastorn till Markus. Jaha. Eller nej, jag kan inte ens föreställa mig... Där försvann min referensram.

Nadja får pedikyr under predikan

Hjälpa flyktingar på plats

Det där med att hjälpa flyktingar på plats, tycker jag är en fin tanke. Och den ekonomiska ekvationen är ju busenkel. Jämför priserna på ett tält med en hyresrätt i Sverige. Eller priset för en matranson bestående av en säck kidneybönor, lite mjöl, olja, salt och socker. Tillräckligt för att hålla någon vid liv, såvida man inte behöver sälja sin mat för att köpa blöjor, skor eller myggnät. Och vad kostar skolgången om man trycker in 200 barn i den provisoriska skolsalen, sittandes på golvet, utan läromedel och med en lärare som jobbar näst intill gratis? Om man dessutom inte har tillgång till fungerande latriner, rent vatten eller sjukvård, får man ju ner kostnaden ännu mer och kan således hjälpa ännu fler!

      I sådan här misär lever de flesta av världens flyktingar. Självklart behövs det resurser att hjälpa på plats, men pengar är tyvärr inte lösningen och inte heller det största problemet. Som flykting har du i princip inga rättigheter. Du får inte röra dig utanför flyktinglägret och har inget arbetstillstånd. Du är fastlåst i en beroendeställning, som endast kan lösas genom att du ges rättigheter.

      Trygghet kan inte köpas för pengar. Hopp och livskraft är ingen handelsvara. Fred på jorden och respekt för alla människors lika värde vore den allra bästa lösningen. Men tills den dagen: Låt oss dela med oss av vårt överflöd och hjälpa i alla fall några av de 50 miljoner som idag är på flykt.

      "Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig." /Jesus

Ibland träffar man hjältar utan att veta om det

För snart tre år sedan var Markus på Netto. När han kom ut till bilen igen insåg han att han glömt köpa kokosmjölk (viktig basvara!). Han gick tillbaka in i affären och i kön stöter han på en man från Sudan som står och läser på en påse torkad grissvål. Markus förklarade vad denna danska specialitet innehöll och Mossaad tar ett enkelt beslut att lägga tillbaka påsen.
   Så länge Mossaad och hans familj bor i Torsås har vi sporadisk kontakt. Han kommer på en Internationell Afton som vi arrangerar i Rockneby. Det var där jag träffade honom. Som hastigast. Senare flyttar Mossaad vidare till Lund.
   I förra veckan fick vi reda på vem Mossaad "är". Så här står det om honom på Wikipedia, "Mossaad Mohamed Ali är en sudanesisk advokat som arbetar för The Amel Centre for the Treatment and Rehabilitation of Victims of Torture in South Darfur, en organisation som förmedlar rättshjälp och medicinsk samt psykosocial assistans till offer för tortyr och sexuellt våld. 2006 tilldelades han Olof Palmepriset för sina insatser som en frispråkig och modig kritiker av brott mot de mänskliga rättigheterna för de mest utsatta i Darfur, både i Sudan och internationellt".
   Mossaad tilldelades Olof Palmepriset samma år som Kofi Annan.

Vilken hjälte! Honom fick vi träffa. Från Darfur till Rockneby, liksom. Och vi hade ingen aning.

Nuba mountains

Övergreppen på folken i Nuba mountains, South Kordofan, Sudan, tycks aldrig upphöra. Stackars människor!!! Första klippet är ett reportage från Aljazeera.



Förra veckan greps skådespelaren George Clooney tillsammans med flera andra demonstranter utanför Sudans ambassad i Washington. De greps för att de ställt sig på mark som tillhörde ambassaden och de krävde att Sudan inte ska förhindra att humanitär hjälp får föras in i South Kordofan för att förhindra en humanitär katastrof.



International Aid Services (tidigare International Aid Sweden), med familjen Zetterlund i spetsen arbetar i området. Gud välsigne dem och alla som gör något för folket i Nuba mountains! Låt oss be för detta sargade folk.

Internationella Kvinnodagen

En dag som denna finns ju hur mycket som helst att skriva egentligen.

Själv minns jag hur jag den 8 mars 1994 fick in ett svenskt radioprogram på min radio i Kakuma flyktingläger i norra Kenya, där jag bodde då. Det var en minnesvärd händelse med tanke på att det var före internet och sms:andets tid, och inte ens vanlig telefon fungerade att kommunicera i från Sverige till Kakuma. På den tiden var det handskrivna brev som gällde. En veckas leverans till Sverige och en vecka tillbaka igen innan svaret kom. I bästa fall...

Jag klipper in några råd till kvinnor ur en amerikansk hushållsbok från 1950-talet. Man kan lätt konstatera att kvinnorollen förändrats de senaste 60 åren. För att inte tala om mansrollen...

"*Ha middagen färdig. Planera ingredienserna redan kvällen före så att du är säker på att rätten blir lyckad och att allt blir klart i tid tills din man kommer hem.

*Fräscha upp dig. ... Vila i 15 minuter så att du ser fräsch ut när du tar emot din man. Förbättra din make-up och sätt upp håret med ett band.

*Städa undan i huset. Ta en sista runda genom rummen och plocka undan skolböcker, leksaker och papper. Torka av borden med en trasa.

*Tänd en brasa i öppna spisen. När det är kallt under vintermånaderna bör du tända en brasa, som din make kan koppla av framför.

*Eliminera alla oljud. Vid din mans hemkomst ska tvättmaskinen och dammsugaren vara avstängda. Säg till era barn att hålla sig tysta och lugna.

*Ha ett vänligt bemötande. Ge din man ett stort leende och visa att du är glad att se honom. Låt honom prata innan du gör det, för det han har att säga är viktigare.

*Låt kvällen bli hans. Klaga inte om han kommer hem sent eller äter middag på restaurang utan dig. Försök i stället förstå vilket pressat tidsschema han har.

*Skapa en lugn atmosfär. Se till så att ert hem blir en bra plats för avkoppling, så att din man får en chans att återhämta sig fysiskt och psykiskt.

*Gör det bekvämt. Låt honom sjunka ner i en skön fåtölj eller lägga sig i sovrummet. Ha en kall eller varm drink redo, rätta till hans kudde och erbjud dig att ta av honom skorna. Prata med en mjuk och behaglig röst.

*Var inte frågvis. Ställ inga frågor om vad han har gjort under dagen. Kom ihåg att han är husets herre och alltid gör sitt bästa för att vara rättvis och ärlig. Du har inte rätt att ifrågasätta honom."

Kony 2012

De flesta av er som är på Facebook har säkert sett filmen Kony 2012 cirkulera ett par dagar. Jag såg den i går kväll och tycker den är bra, talande och välproducerad, om än ej så informativ (t.ex. Vem är Joseph Kony? Var drar hans armé LRA fram mer specifikt? Var får han pengar och vapen ifrån?). Man kan säkerligen ifrågasätta Invisible Childrens tillvägagångssätt och som ni kanske sett cirkulerar även länkar och diverse kommentarer om deras olämpliga sätt att använda insamlade medel på.

Oavsett detta så tycker jag personligen att det är bra att Joseph Kony och LRA uppmärksammas, och att några tagit initiativ till att på ett smart sätt använda tekniken och sociala medier för att skapa opinion. Bara det är värt en eloge.

Om du inte har sett filmen än, så är den sevärd, ca 30 min lång.



Här hittar du lite mer skrämmande fakta om Joseph Kony och "Herrens Motståndsarmé". Såklart finns det mer att läsa på engelska.

Uppdatering: här hittar du Invisible Childrens svar på kritiken.

Fler mirakler

I söndags kväll satt vi och lyssnade på en del bra klipp på YouTube. Det är främst klipp med uppmuntran till dig som är kristen. Uppmuntran och utmaning ska jag väl påstå. Klipper in tre favoriter här iaf.

Och till dig som inte är kristen, eller inte vet om du är det, eller vad jag menar med det, så kan videosnuttarna säkert uppmuntra dig också. Eller ge dig en del frågor.

Jo, vi tror ju på en Gud som gör under och är densamme som han alltid varit. Som har makt att göra under än idag. Han kan få saker att ske som vi inte kan greppa med våra lilla hjärnor. Det är härligt tycker jag. Vad tycker du?

Visst kan man göra det som verkar omöjligt

Idag vill jag dela med mig storyn om My Wentzel, en till synes vanlig ung svensk tjej, som såg till att byborna i Manga Hill i Kenya fick rent vatten. Uppmuntrande läsning som du hittar på Dagens hemsida.

Det andra får bli en bild på ett sudanesiskt biljardbord... Nothing is impossible!

En blomma i Afrikas öken

Behöver jag skriva "hahahaha"... nu tog det nästan ett år mellan mina inlägg. Sånt är livet. Välkommen tillbaka kära läsare. Om du vill, hinner, orkar och har lust, hoppas jag få dela med mig av lite tankar, tips och annat smått och gott.

Jag vill börja med ett filmtips. Har just sett filmen En blomma i Afrikas öken, baserad på somaliskan Waris Diries självbiografi. En inspirerande, rolig, fruktansvärd och sevärd film helt klart (finns även som bok, vilket många av er säkert känner till). Waris Dirie är stjärnmodellen som 1997 fick träda inför FN:s generalförsamling och tala om kvinnlig omskärelse/könsstympning, något som hon själv blivit utsatt för vid tre års ålder.

Waris Dirie har även startat Desert Flower Foundation, vars syfte är att få se ett slut på det kriminella övergrepp som kvinnlig könsstympning är. Man jobbar mot detta mål genom att bland annat öka samhällets medvetande, skapa nätverk, utbildningar och organisera events.

Detta är ett angeläget ämne som vi inte får glömma. Själv blev jag just påmind. Igen.

Provar igen...

... men det funkar verkligen inte att bädda in YouTube-klipp här. Hela datorn hänger sig. Varje gång. Även så här en vecka sedan sist jag provade. Trist ju. Hör av dig om du fattar varför :)

Tänk att en hel vecka gått igen!! Bloggandet har verkligen tagit fart må jag säga.

Klippet jag tänkt lägga in var detta:
The Only Way to Play Guitar

Kram!

Södra Sudan

Idag har vi varit i Borgholm och ätit semlor hos gammelfarmor. Mums. Nu ska vi sova. Eller snart iaf. Tidigt, jag vet, men det behövs.


Södra Sudan har haft folkomröstning och i juli kommer de att bilda världens nyaste nation. De håller nu på att fila på en nationalsång. Hörde första versionen av den och texten är uppmuntrande tycker jag. Tyvärr funkar det inte ikväll heller att klippa in en film från YouTube, så du får klicka på denna länk och titta.

Go' natt!

Lördagskväll

Funderade på om det är dags att börja blogga igen...? Tanken slog mig väl någon natt när jag var halvvaken. Och varför inte. Det är ju bara att prova och se om inspirationen tilltar. Hoppas det kan vara till glädje och uppmuntran för någon där ute...

Det är lördagskväll. Pluppas sover, maken förbereder predikan och själv förbereder jag församlingens Årsmöte. Efter middag och korrekturläsning hamnade jag vid datorn igen för att äntligen börja skriva ut resultatet av min möda :). Känns skönt att bagaren lovat bjuda alla Årsmötesdeltagare på semlor imorgon.

Undrar vad jag ska klippa in så här i mitt första inlägg för säsongen... Tror jag väljer Kadaffis tal på svenska. Enjoy! Kram & god natt!

Nehej... datorn får spelet när jag försöker lägga in den. Du får klicka på den här länken och se den i YouTube. Tjo!

Och PS. Glöm inte att be för Libyens folk. De behöver fred och frihet. Och Jesus.


.

Pastor Artur har mördats!

För några år sedan träffade vi Artur och hans fru när vi var i Turkiet. De är från Dagestan, en delrepublik i södra Ryssland, nära Tjetjenien. Där leder Artur en församlingsrörelse med ca 40 församlingar (om jag minns rätt) och är/var pastor i församlingen Hosianna i staden Machatjkala. I torsdags kväll mördades Artur när han hoppade in i bilen utanför kyrkan.

Du kan läsa lite mer om händelsen på Ljus i Östers hemsida.

Be gärna för Arturs fru och fem barn, församlingen och de andra ledarna med familjer där. Modiga människor som varje dag riskerar sina liv för Jesus.

Vill du veta var din tröja kommer ifrån?

Idag skriver tidningen Dagen om textilarbetarna i Bangladesh och deras urusla arbetsvillkor och löner på ca 200 kronor i månaden. Många av kläderna skickas till svenska klädaffärer.

På frågan om vi ska bojkotta vissa affärer svarar Cecilia Kennberg, koordinator på nätverket Rena Kläder, "Nej, det tycker jag inte. De vi har kontakt med på fabrikerna vill jobba och bojkottar vi blir de arbetslösa." Men vi kan påverka mycket genom att säga ifrån och svenska företag behöver ibland sätta ner foten för arbetarnas rättigheter.

Du kan läsa hela artikeln här.

Veckans Sommarbloggare

Hejsan mina vänner! Hoppas solen skiner på er.

Vi har haft en helt fantastisk vecka på Senoren. Goa vänner, fint väder och alltid överraskande god Gud! Dessutom fick vi sista kvällen vara med om Mirres dop, som måste räknas som lägrets höjdpunkt. Underbart ju. Tack Jesus!

Denna vecka är jag Sommarbloggare på tidningen Dagen. Så du får följa mitt bloggande där istället. Kommentera gärna!

Önskar dig en fortsatt fin sommar.

Senoren

Idag har vi varit på Senorens Camping på ön Senoren i Blekinge. Träffat campingens underbara värdpar och planerat tillsammans för vårt Midsommarläger som börjar om bara en vecka!!

Det känns bara så fantastiskt spännande och jag tror vi kommer få en jättehärlig vecka där. Avslappnande, uppbyggande, uppmuntrande, givande... 90 pers anmälda hittills. Nya och gamla vänner.

Vi var nere och tittade på stranden också. Solen sken, men det blåste. Vattnet var pissljummet. Hoppas verkligen vi får fint väder. Det mesta brukar bli roligare då.

Nu ska jag se andra halvleken på England-Algeriet. Tääänk om Algeriet skräller. Serbien gjorde det. Mexico gjorde det... Jihaaa...

Fattig i anden

Igår var det Gudstjänst med Klippan igen. Vi har hållit till i Rockneby Folkets hus varje söndag i ett helt läsår nu. Nästa söndag har vi Familjegudstjänst och sedan flyttar vi över mötena till vår egen lokal över sommaren. Det blir nog trångt och mysigt, fast är egentligen bara praktiskt möjligt när Barnklubben har sommaruppehåll. Vårt barnrum är väldigt litet...


Att vara Fattig i anden handlade predikan om.
Om vi bara kunde förstå.
Om vi bara kunde lära oss.
Predikan läggs snart upp på hemsidan, så lyssna gärna om du vill på Klippans hemsida.
Rekommenderas varmt!


Lördagens Rocknebydag var en blåsig tillställning. Inte särskilt många föreningar representerade och inte särskilt mycket folk. Men kul ändå. Tycker jag.


Måndagar är min lediga dag, fast idag ska jag försöka jobba lite. Vi får besök tisdag till fredag och sedan får vi långväga besök på söndag igen! Vill ju inte sitta och jobba allt för mycket när man har vänner i huset! Så jag får väl varva tvätt och städ med bokföring, lägerplanering och... snart börjar matchen mellan Holland & Danmark... har ju ändå ledig dag :)

Några fiskar som simmade runt i akvariet på Universeum i Göteborg

Fotbolls VM

Så var det dags för Fotbolls VM. Kul tycker jag. Brukar bli mycket bra fotboll att titta på. Själv har jag väl inte så här i förväg något favoritlag, men jag skulle tro att jag oftast kommer heja på de afrikanska lagen; Nigeria, Elfenbenskusten, Kamerun, Ghana... och så Danmark kanske. Och Nordkorea. He.

Lite synd om studenterna var det allt idag, när de åkte omkring på sina öppna lastbilsflak i ösregnet. Fast de är nog väldans lyckliga i alla fall, så det spelar nog inte så stor roll.

Imorgon är det Rocknebydagen här i byn. En ny företeelse där det nya Allaktivitetshuset ska presenteras (bygget förväntas påbörjas i februari 2011). Olika föreningar är med och presenterar sig (däribland vi i Klippan) och sedan blir det derbymatch mellan Rockneby IK och Läckeby GOIF. Välkommen till grusplanen vid Nya IP kl. 12.00-15.00 så ses vi!

Här börjar...

... storyn om vår Göteborgsresa :)

Spännande va?! Det är ju lite tråkigt att skriva utan att lägga upp bilder... men för att få med bilder kan det ju ta några dagar innan man kommer igång.

Först var vi på Gårdsfest på Lewis dagis. Varm korv och tipspromenad och sånt. Sedan skulle barnen sjunga för oss. En av dem överröstade alla andra. Lewi har ju inte precis scenskräck.

I fredags firade Markus & jag vår 15-åriga bröllopsdag!! (5 juni 1995 var datumet då vi gifte oss i Kalmar Slottskyrka) Vädret var helt enormt vackert och varmt. Vi köpte varsitt Göteborgspass och sedan kunde vi göra en massa saker gratis; parkera, åka spårvagn fram och tillbaka och hit och dit, åka guidad turistbuss utan tak, äta fisk- & skaldjurssoppa med saffran 2 for 1, åka Paddan - guidad båttur, gå på Universeum, gå på Världskulturmuseet och på Liseberg. En heldag kan man säga!

Middagen åt vi på ett indiskt hak, Mother India. Fina grejer! Vi hann även med ett evangelisationsmöte med Ulf Christiansson och The House, samt slutet av konserten med Blood Sweat and Tears på Liseberg.

När vi kom hem till Deje & Hanna vid 23.30 hade Selam bakat en maffig tårta, vilken överraskning!!

Efter att jag sjungit in en liten grej till en av Dejes låtar (på lördagen), åkte vi med Lewi & Hannas syskon till Lek- & Buslandet. Sedan begav vi oss hemåt.

Tack Jesus för en härlig minisemester!!

Just det! Glömde säga att allt är bra med Gimli, som numera heter Shakira!!

Det blev 7 m3

Igår förmiddag lastade vi allt som vi fått in under klädinsamlingen på ett stort släp och körde ner till Brömsebro. Det blev 7 m3 kläder och skor i år. Inte illa! På Litauenhjälpen hade man kallat in extrapersonal som började sortera allt direkt. Inom ett par veckor är lasset från Rockneby framme i Litauen och kommer många behövande till del; familjer, äldre, barnhem. Tack till alla som bidragit i år!


Idag har jag bland annat jobbat med att sammanställa lite inför tryckningen av BUS-broschyrer nästa vecka. BUS är Klippans Barn- & Ungdoms-Sommarläger som i år kommer att hållas den 5-7 augusti.


Lägger in en bild från Cool Café där vi brukade äta frukost när vi bodde i Debre Zeyit (några mil utanför Addis Ababa i Etiopien); äggmacka eller omelett eller croissant hade man att välja på, om jag inte minns fel.