Kaffe i vårsolen

I dag kunde vi dricka kaffe utomhus igen! Och vi hade bara precis slagit oss ner, så kom grannen över och gjorde oss sällskap. Ett par minuter senare dök Lukas upp. Värsta kafferepet med andra ord. Nya utemöbler fick vi av mamma och Mats igår. Tacksamhet!

Bilder från idag

Nu skickade svåger några foton till mig från idag. Så.... volià!

Jag har beslutat att följa Jesus

I dag var det dop i Klippan. Det är verkligen en högtid! Det var tre personer som bestämt sig för att följa Jesus och låta hela världen få veta det; Emma, Carro och Isse. I Klippan döper vi bara människor som själva har valt att de vill tro på Jesus. Inga tvångsdop alltså :) Och således inga barndop. Utan istället dop såsom Bibeln lär oss, efter det att en människa kommit till tro på att Jesus dött för dem och uppstått igen, omvänt sig från sin synd (t.ex. sin obändiga stolthet att gå sin egen väg, utan att be Gud om råd) och valt att göra Jesus till Herre och följa Honom. Inga småsaker med andra ord, men ändå så barnsligt lätt, eftersom Gud vill att alla ska komma till honom och bli hans barn.

Tyvärr fick jag inget foto på de som döpte sig. Så här kommer ett par foton på dagens eminenta lovsångsteam istället.

Nu släcker jag lampan

Det är ju Earth Hour ikväll kl. 20.00-21.00. Så nu ska jag släcka alla lampor...
Håller på att skriva ut 1500 inbjudningslappar som ska delas ut i byn och det tar sin lilla tid, så datorn får nog stå på även under den närmsta timmen, tyvärr.

I natt ska vi flytta fram klockan ju. Inte glömma. Jag tycker det är lätt att glömma sån't.

I morgon blir det dop i Klippan. Ett par fantastiska ungdomar har bestämt sig för att följa Jesus! Välkommen. Vi börjar kl. 11.00.

Wow, Migrationsdomstolen säger jag bara

Idag kan man läsa i tidningen Dagen att en 15-årig iransk flicka som blivit kristen får stanna i Sverige. Hela hennes familj blev kristen i Iran och när nyheten sipprade ut på flickans skola vågade inte hennes familj låta henne stanna kvar, utan skickade henne till Sverige.

Migrationsverket bedömde inte hennes berättelse som trovärdig.

Men...nu har Migrationsdomstolen gett henne rätt att stanna i Sverige. "Det finns en reell risk för att hon på grund av att hon konverterat till kristendomen och genom att ge uttryck för sin religiösa uppfattning kommer att förföljas och straffas", står det i domen.

Migrationsdomstolen vågar se sanningen i vitögat. Situationen för kristna i Iran är ytterst riskabel och straffet för konvertering (att byta religion från muslim till kristen) är dödsstraff. Tidigare har kristna iranier sänts tillbaks till Iran under devisen att de kan tiga med sin omvändelse och att det inte behöver märkas att de blivit kristna. Hur gör man det i Iran? Går till fredagsbönen i moskén som vanligt?

Bra jobbat, Migrationsdomstolen!

Filmen från Internationella på YouTube

Nu kan även du som inte har tillgång till Facebook (& mitt konto där...) kolla på filmen från i lördags på YouTube:



Enjoy!!

När världen möts i Rockneby

Vi dukade till 110. Köpte papperstallrikar till 150. Det kom 160! På ett nafs hade vår Internationella Afton blivit dubbelt så stor jämfört med förra året. Då var det trångt med 80 pers i Klippans lokal, nu var det trångt i Folkets Hus!!

Mycket mat blev det. Och mycket efterrätt. Fantastiskt gott kaffe från Rwanda förresten.

När vi räknade upp alla länder som vi kom från blev det 26!! (När jag själv räknar så här i efterhand får jag det bara till 25, men iaf!) I Rockneby! Allvarligt. Det måste vara ett mirakel. Att se måltidsgemenskapen mellan iranier, irakier, kurder, amerikaner, afghaner, egyptier, vietnameser, palestinier, bosnier, tyskar och kosovoalbaner (för att nämna några).... Och så svenskar.... jo då är det fest av himmelska mått!

Musik framfördes av erfarna proffs och glada amatörer. I en rolig och salig blandning kan man säga. Succénumret "Habibi" framfördes av en underbar kvartett från Egypten, Sverige, Palestina och Somalia. Då kokade Folkets Hus!

Kvällen avslutades med dans. Först irländsk ringdans under Ullis ledning. Sedan iransk dans. Det var ju Nouroz vi firade! Happy New Persian Year 1388! (var det väl?!)

Nouroz Pirouz! Tack Jesus!

Ps. Du som känner mig och har Facebook kan se en film från kvällen på min sida. Ska försöka att få upp den på YouTube snart också, så att fler kan se den.

Internationell Afton ikväll

Ikväll blir det Internationell Afton i Rockneby Folkets Hus. Internationell Afton är en spännande afton där det mesta kan hända. Alla tar med en maträtt och ställer på det internationella buffébordet. Alltså vet man inte innan vilken mat man kommer få äta. Man vet inte heller vilka som kommer att uppträda, vilka sånger som kommer sjungas eller vilka instrument som kommer spelas. Eftersom det inte är någon anmälan vet man ju inte vilka som kommer eller hur många som kommer. Sedan vet man inte heller om någon kommer bjuda upp till dans och vilken dans det i så fall blir; persisk, svensk, tjeckisk, polsk?

Det enda som man kan räkna med inför en sådan här afton är att det brukar bli en jättekul tillställning med massa människor från världens alla hörn!

Ikväll kommer även Béatrice från Rwanda att vara på plats med sitt Tamancha-kaffe. Du som kommer får provsmaka en kopp och har möjlighet att köpa både kaffe och thé från Rwandas högland. Kaffe som kostar mer och smakar bättre. Eftersmaken är dessutom strålande, eftersom man vet att de som odlat kaffet fått skäligt betalt.

Välkommen!

Hon ville sjunga en sista sång till Jesus

I centrala Kina hade drygt 80 barn och ungdomar samlats till söndagsskola. Lärarinnan inspirerades av den Helige Ande att fråga om det fanns någon som hade något de ville att alla skulle be tillsammans för. Xiao Jing reste sig genast upp och sa:
- Förra veckan tog min mamma mig med till en doktor. Jag hade en förhårdnad på nacken. Läkaren undrsökte den noggrant och sa att det var en elakartad tumör och att jag borde opereras omedelbart.
Läkaren berättade att operationen var riskfylld och även om den lyckades skulle det förmodligen innebära att hennes stämband förstördes. Hon skulle förmodligen inte kunna tala mer.
- Egentligen skulle jag ha opererats idag, men jag bad läkaren om uppskov. Jag ville få en sista chans att komma hit till söndagsskolan och sjunga lovsånger till Herren, berättade lilla Xiao Jing tårögd.
När lärarna och barnen hörde hennes berättelse föll de gråtande på knä och bad för Xiao Jing. När Xiao Jing kom till sjukhuset för sin operation var förhårdnaden borta. De undersökte henne på nytt och tog nya prover, men det fanns inget spår av den. Läkaren kallade förundrad in kollegor som blev lika storögda.
Då berättade Xiao Jing att hon hade gått till söndagsskolan för att en sista gång få sjunga lovsång.
- Där bad de till Gud om att jag skulle bli helad!

Ur tidningen Ljus i Öster Nr 3 mars 2009

Mygoma - de glömda barnen?

När vi bodde i Sudan 2000-2001 kom Sofia Thomson (f.d. Gran) ner och bodde hos oss under tre månader för att jobba på barnhemmet Mygoma. De flesta barn som hamnade på Mygoma var födda utanför äktenskapet. Eftersom Sudan har muslimsk sharia-lag är det olagligt att föda sådana barn och om kvinnan blir påkommen är straffet prygel/piskning. Dessutom är det en oerhörd skam för familjen om sådant uppdagas. Kvinnor som blivit gravida innan de är gifta svälter sig därför ofta och föder sitt barn i hemlighet. Efter födseln lämnar de barnet på, i bästa fall, polisstationens trapp och i värsta fall på en sophög (där barnet riskerar att bli uppätet av hundar). Om polisen hittar barnet vid liv, tar man honom/henne till barnhemmet Mygoma. Många barn som kommer in väger inte mer än kanske 1,2 kilo! Många, många, många barn dör på Mygoma... av sjukdomar, undernäring och kärleksbrist.

När Sofia jobbade där var det strängeligen förbjudet att ta foton. Inga besökare tilläts. Inga utländska adoptioner tilläts (inte till s.k. "kristna" länder i alla fall). Nu har ett filmteam från AlJazeera fått tillåtelse att filma barnhemmet. Filmen är i två delar à ca 10 minuter och ligger på YouTube. Jag lägger första delen här nedan:

Kachepo

Kachepo är ett folk i sydöstra Sudan som man kan kalla för "onått". Det innebär att de aldrig har fått höra de goda nyheterna om att Jesus har försonat dem med Gud. Efter vad jag förstått har de dragit sig upp i bergstrakterna på grund av kriget i Sudan. Ingen lär ha besökt dem utifrån sedan andra världskriget. När vi träffade Calvin i England berättade han om denna stam och om den kallelse som en av våra kenyanska vänner Ndirito, fått av Gud. "Jag ska gå dit och berätta för dem och är beredd att ge mitt liv för dem," säger Ndirito. På sin första resa dit hängde ett amerikanskt filmteam med (!?) och de har gjort en jättefin film, som vi fick på posten igår. Jag hittade ett utdrag ur filmen på YouTube som du kan titta på här:




Just nu befinner sig Ndiritu i det området igen, för att bygga en landningsbana, en skola och plantera en församling. Han kommer att vara där till april denna gången (reste ut i januari). Be gärna för honom och för Kachepo-folket!

Vi var hos Erik

...och det var kul!! Här kommer ett par foton på Erik i England, där våren låg några steg före den svenska. Riktigt tragiskt faktiskt när planet gick ner för landning och körde in i värsta snöstormen :(

Promenad i King's Lynn

Nu ar vi i soliga England. Ska ut och ga en promenad med Mr Erik nu. Gott. Igar traffade vi ett trevligt gang fran Malmo och saklart en massa engelsman, nar vi var pa utbildningsdagen "Breaking the 100-barrier." I eftermiddag ar det mote har i The Gateway Church i King's Lynn. Blir spannande!

Alskar palmer btw.

War Child

Hiphop-artisten Emmanuel Jal från Sudan är huvudperson i filmen om hans liv "War Child." Emmanuel Jal var bara 8 år när han lärde sig hantera en AK-47 och blev barnsoldat i Sudan. Idag har han ett nytt vapen - musiken - och nu finns även en film där han ger uttryck för sin kamp för fred och utbildning för Afrikas barn. Du kan se en kort trailer här:

Film från Burundi

Såg en film idag som Simon Guillebaud gjort om deras arbete i Burundi. Jag älskar Afrikafilmer! Vill du veta mer om vad Simon & co sysslar med kan du kolla in på deras hemsida Great Lakes Outreach.



Förresten.... dygder verkar verkligen vara ute... Inte ett enda förslag har jag fått in ju :)
Min favoritdygd är i alla fall "förnöjsamhet". Bara så du vet.

Dygder

Kära bloggläsare! Igår fick vi höra en vidunderlig undervisning från Ruts bok (finns att ladda ner från Klippans hemsida inom kort). Det handlade bland annat om de förebilder Rut och Boas kan vara för oss, alltså vad vi och vårt samhälle kan lära av dem. Man kan säga att deras liv innehöll många dygder, värda att eftersträva. Jag tycker dygd är ett oerhört coolt ord, för det är så "ute". Vad tänker du på när du hör ordet "dygd" och har du några exempel på bortglömda dygder? (Kanske ni som är yngre måste använda Wikipedia...?) :)

Här kommer några foton från i lördags då vi träffade nya och gamla vänner för lasergame & pölse.

Laser & Pölse

Igår blev det lasergame och korv hos Pölsemannen tillsammans med gamla och nya vänner. Det var hellyckat, verkligen!

Nu bär det av till Klippan för söndagsmöte. Tobbe Cervin ska undervisa fortsättningen på temat "Guds Suveränitet" idag. Sedan blir det 40-årskalas och efter det Äldsteavskiljningshögtid i Klippan, då vänner från Danmark och England är med oss och ber för Markus & Robert. Tjohoo!

Underbart fint väder här i Rockneby, förresten!!